Grundfrågan: Varför kan man inte bygga billigare bostäder?

Både svenskt och internationellt bostadsbyggande har stora problem kopplat till produktivitet, låg byggnadskvalitet, arkitektonisk kvalitet, jämställdhet, dålig arbetsmiljö, hög kriminalitet samt hög klimatpåverkan.

Efter att under nästan ett sekel ha formats av samhällets styrning har detta lett till dagens fragmenterade situation och affärslogik där ett gemensamt fokus på det faktiska boendet saknas. Om man ska kunna bygga billigare krävs alltså att aktörer både påverkare utanför den egentliga sektorn (finansiering och kravställande) och av befintlig sektor själv genomför en systemförflyttning.

Ett kortsiktigare alternativ till detta är att inom delar av byggandet, tex i småhusbyggandet, införa erfarenheter som redan används i all annan tillverkningsindustri. Denna skulle sedan kunna bli en förändringsagent för sektorn.

Bakomliggande tankar

Materialindustri är en av de dominerande aktörer inom bostadsbyggandet. Denna har i tillverkning av sina komponenter/produkter, som tex badkarskranar, murblock och kök via massproduktion haft samma löpande ökade produktivitet som annan tillverkande industri. Materialindustrin har över konjunkturcykler hittillsvarande under lång tid varit den mest stabila och utvecklade delen av byggsektorn. Problem som lyfts är om detta skett på bekostnad av bristande konkurrens. Men utvecklingen imponerar, med ett eget förenklat och relativt mått kan man idag förenklat tex säga att materialtillverkarna per arbetstimme producerar insatsvarorna för >15 m2 (tex massproducerat material till en yttervägg).

Samtidigt har projektörer och entreprenörer fortsatt sitt fokus på unika projekt. Med samma egna förenklade mått som ovan kan man säga att de insatsvaror som levereras av materialindustrin per arbetstimme, behöver entreprenören 15 timmar för att bygga in. Detta är konsekvensen av obefintliga produktivitetsförbättringar de senaste 30 åren.

I annan industri har man för sammansatta industriprodukter, tex Scanias lastbilar likväl som för konsumentprodukter, tex Nike använt den kunskap kring modularisering som växt fram: Nästan all tillverkningsindustri utanför byggsektorn använder numera denna teknik som benämns Masscustomization.

Masscustomization, digitala småhus från design till produktion 

Japansk småhusindustri omstrukturerades åren 1960–1990 då för byggsektorn nya aktörer som Toyota samt materialindustrin från stål och plast, drog erfarenheter från annan industri och utvecklade kundfokuserade bostäder (Andersson et al 2010). Man utvecklade först olika enkla fasta modulbaserade bostadssystem (typhus) i fabrik (Toyota och Sekisui Heim vardera med mer än 3 000 småhus årligen). Men man utvecklade även flexibla kundanpassade småhus baserade på masscustomization. Japanska Sekisui House som är mest framgångsrik med årligen ca 10 gånger fler nybyggda småhus än för de modulbaserade företagen.

I Danmark undersökta man gränserna för flexibiliteten hos konfigurering av sammansatta byggprodukter, som småhus (Byggeriets Innovation 2010). Som resultat kommunicerade man att i likhet med erfarenheterna från annan industri var flexibiliteten enorm för husens utförande men att lönsamhetskrav gjorde att systemet behövde avgränsas till att klara av ca 60–80 % av marknaden. Dvs huvudmarknaden avgränsades både mot enkla typhus utan flexibilitet (som producerades effektivast i massproducerade fabriker) och mot komplexa helt unika arkitektritade bostäder (som involverar mycket hantverk).

Dessa arbeten har internationellt endast inspirerat storskalig modultillverkning av bostäder i flerfamiljshus i tex England och USA. Även i Sverige anammades detta fokus på ökad prefabricering av typhus under begreppet industriellt byggande. Storskaliga satsningar av NCC, Peab, BoKlok och många trähusleverantörer har med tiden lagts ner då koncepten inte kunde konkurrera med traditionellt byggande.

Dessa satsningar baserar sig på fabriksproduktion och är direkt beroende av fabrikens beläggningsgrad och dess fasta kostnader. Samtidigt var koncepten inte tillräckligt flexibla för att uppfylla marknadens krav över en konjunkturcykel vilket gjort att de avvecklats (Andersson 2010 a). Nyare svenska tillämpningar som Lindbäcks Bygg AB och MOKO AB med sina tillverkningar av moduler är också fortsatt mycket beroende av beläggningsgrad i fabrik.

Samtidigt i övrig tillverkningsindustri har begreppet modularisering använts som underlag för utveckling av ett kund- och digitalt orienterad masscustomization. Där har en stor del av marknaden, men väl avgränsad del, löpande kunnat förbättra kundmedverkan, produktiviteten med minst samma produktkvalitet och förbättrad hållbart. Detta kräver investeringar som ännu inte används av byggentreprenörerna och projektörerna.

Tillverkningsindustrin använder idag masscustomization via konfigurerings system

Nästan alla tillverkningsindustrier har samtidigt etablerat masscustomization via Konfigurationssystem (KS). KS är en IT-lösning som gör det möjligt att bilda sammansatta produkter baserat på en uppsättning fördefinierade komponenter som är relaterade till en serie begränsningar (Mittal, 1989). Fördelarna med att använda KS är flera. Det har visats att en KS minskar risken för fel på grund av färre steg i överföring av ansvar och förbättrar kvaliteten och arbetstiden för specifikationer. Dessutom uppmuntrar KS:s kommunikation med kunden, vilket uppmuntrar till kundmedverkan och förbättrar effektiviteten i företag genom automatisering av specifikationsprocesser (Forza &; Salvador, 2002; Hvam et al., 2008).

De viktigaste aktiviteterna vid KS-utveckling är definitionen av fördefinierade byggdelar och varianter, deras anslutning genom en uppsättning regler och begränsningar och konfiguration av den anpassade produkten (Brown, 1998; Zhang, 2014). Lösningen omfattar definition av en möjlig konfiguration som tillfredsställer användaren och generering av specifikationer och specifikationsprocesser. Detta utgör en betydande intern fördel för företag när det gäller processautomatisering (Hvam et al., 2008).

KS är mycket populära och använda bland tillverkningsföretag som syftar till att uppnå produktion av skräddarsydda produkter till samma kostnader, tid och kvalitet som massproduktion. Och med snabbare cykler för omställning till nya kundkrav, som utnyttjas av konsumentmarknaden.

Arkitektur-, ingenjörs-, byggbranschen (AEC) har dock haft svårt att övergå från unika projekt till masscustomized produkter (Campo Gay & Hvam, 2020; Thuesen et al., 2009).

Målen med masscustomisering är;

• Ökad produktivitet och minskat konjunkturberoende,
• Billigare bostäder utan att ge avkall på byggnadskvalitet,
• Jämställd & säker arbetsmiljö samt
• Minskad klimatpåverkan.

En mycket begränsad utveckling av systemleveranser inom byggandet baserad på masscustomization har skett de senaste 10 åren. Därför är mina förslag på bra vidare läsning av detta följande;

• Andersson, Apelberger och Molnar 2010
• Byggeriets innovationer
• Manubuilt (bla den tilltalande beskrivningen för presentation av projektledare C Claesson-Johnson, NCC)
• Löpande forskning på LTH och LU
• Smart Built Environment ”Digitaliseringsdrivna värden och affärsmodeller i samhällsbyggnadssektorns ekosystem: En detaljerad framtidsspaning” (2023)